Promenerar du ditt prat?

Vår samarbetspartner Agneta Lundgren reflekterar kring kraften i gemensamma värderingar och betydelsen av självbestämmande, integritet och trovärdighet.

Promenerar du ditt prat – eller någon annans?

Nej, ett företag är ingen demokrati. Det kan inte vara meningen att medarbetare ska bestämma allt. VART och VAD är en ledningsfråga men HUR och VARFÖR kan vi skapa delaktighet i. När företag upptäcker sitt varför gäller det att medarbetare också får chansen att upptäcka sina. När företag identifierar sin värdegrund gäller det att medarbetare också får chansen att identifiera sin egen.

Varför?

Jag bygger mitt resonemang bl.a. på vårt behov av autonomi, att själva få bestämma över vårt eget öde. Åtminstone upplevelsen av att påverka det. När vi blir mer medvetna om vad som är viktigt för oss som individer och varför vi gör det vi gör, kan vi koppla våra egna drivkrafter till företagets kultur och hitta ett sant engagemang – eller inte.

Enligt Neuroleadership Institute (NLI) är just autonomi ett av våra prioriterade sociala behov som vi kan tillgodose eller negligera. Hur viktigt är det för dig? Visst varierar det från person till person? För min egen del är det nog det absolut viktigaste behovsområdet i NLI’s modell SCARF. Troligtvis en anledning till att jag har varit egen företagare i snart 18 år. Att jag i tidigare anställningar ofta ifrågasatt ledarskapet och chefers beslut. När jag är min egen chef håller jag motivationen igång, även om jag som de flesta andra har perioder när jag inte är på topp. Det här är bara ett exempel och det finns många fler. Men för många andra är behovet av autonomi lika stort. Däremot behöver de allra flesta av oss åtminstone ha känslan av att vi kan påverka vår egen situation, vårt eget öde.

Allt fler organisationer förstår kraften i gemensamma värderingar och lyckas hyfsat med att omsätta värderingarna i handling. Kommunicera dem så att varje medarbetare förstår vad de står för och vilka beteenden som förväntas. Ändå lossnar det inte riktigt. Motivation och engagemang lyfter ändå inte. En förklaring kan vara att man inte tar hänsyn till människans behov av autonomi. Att få möjlighet att ställa sina egna personliga värderingar i relation till organisationens.

• Då först har jag som individ förmågan att på ett djupare plan förstå innebörden i de gemensamma värderingarna och hur de förhåller sig till min egen värdegrund.
• Då först kan jag ställa mig frågan: Har den här organisationen en jordmån som kommer att få mig att blomstra? Eller att vissna?
• Då först kan jag göra ett medvetet val att stanna i organisationen och tillsammans med mina kollegor leva värderingarna eftersom jag kommit fram till att jag står för dem. Eller så väljer jag att söka mig någon annan stans där jag – utan att förställa mig – kan leva värderingarna med trovärdighet.

Jag vill gärna följa dem som är trovärdiga. Som s.a.s ”Walk the Talk”.

Det är så lätt att säga det som andra säger. Tycka det som andra tycker. Passa in och lalla med för att det är bekvämt. Visst är det en större ansträngning och till och med lite svårt att på riktigt reflektera över och verkligen utforska vad som är viktigt för just mig. Var står jag? På vilken grund bygger jag mina åsikter? Promenerar jag mitt prat?

Oavsett om det är krångligt eller ej så är det värt det – jag lovar.

Agneta Lundgren
Ledartränare och coach, samarbetspartner till STQM