Som Socialstyrelsen ropar får de svar

Självklart ska en verksamhet mäta sin insats och följa upp resultatet. Dels för att veta vilken nytta den gör men också för att se vilka delar som behöver utvecklas. Socialstyrelsen bistår varje år med värdefull information i sin årliga jämförelsemätning inom hemtjänst och äldreboende.

Nu är 2018 års resultat på gång och säkert är det många som vill se sin verksamhet vandra uppåt i procentvärde. En fundering är dock vilken relevans de valda indikatorerna har i utvärderingen av verksamheter? Troligtvis är det så att svaren i de åtta presenterade indikatorerna ”färgar av sig” från varandra. Sju av indikatorerna redovisas enligt en procentskala, men frågan är om individsvaren för dessa indikatorer verkligen kan värderas på samma skala? Det finns en stark anledning till att sätta sig in i bakomliggande värderingar till den enskilda brukarens svar.

Vad berättar egentligen indikatorerna?

Ta t.ex. frågan om att påverka tidpunkten för insatshjälp:

 ” Äldre personer som tycker att de alltid eller oftast kan påverka när personalen ska komma från den här hemtjänsten” (Rikssnittet är att 61% för 2017)

Kanske är det lätt att stanna direkt och säga: ”Vi har så många kunder att besöka och då kan inte att alla få hjälp precis när de vill.” Det är en relevant tanke när tiden upplevs som knapp, men kanske finns det mer att upptäcka utöver klockslaget? Siffran berättar ju mycket lite om vad som verkligen är viktigt. Om en given utförare har resultatet 77% för ovanstående indikator, så är det bättre än rikssnittet 61% men fortsatt långt kvar till 100%. Men är 100% ens möjligt att uppnå?

Ett annat exempel från jämförelsemätningen är:

”Den här verksamhetens uppgifter om hur många äldre personer som har en kontaktperson som rör den äldres omvårdnad och service” (Rikssnittet är att 84% för 2017)

Siffran borde vara 100% eller mycket nära, då detta är ett direkt krav och gäller den personalfunktion som ansvarar för genomförandeplan och all nära kontakt med kunden. Genomförandeplanen styr merparten av planeringen runt kunden och är därför avgörande för omvårdnaden.

Kan man då tillmäta dessa två indikatorer samma betydelse och relevans för kunden?

Ett holistiskt synsätt ger en mer relevant behovsbild

Tillbaka till exemplet med att påverka tidpunkt för insats. Till att börja med är det förstås viktigt att undersöka varför en bestämd tidpunkt är så viktig för individen. Ställs frågan ”När brukar du äta frukost, lunch, middag?” så kommer svaret bli lika statiskt som frågan är ställd. Jag är helt övertygad om att det finns utförare som istället börjar med att prata om hur brukaren tillbringar dagarna och vilka intressen och aktiviteter som hen har. Denna information skapar förutsättningarna för insatsbehovet och leder fram till en mer dynamisk bild av individens levnadsvanor. Ett mer holistiskt synsätt helt enkelt.

Kanske handlar det om att hen träffar vänner på bestämda tider, följer ett program på TV, deltar i en schemalagd aktivitet eller kanske har hen helt enkelt inte reflekterat över om kl. 8.00 eller 9.00 faktiskt inte spelar någon roll? Varje dag i veckan kan också därför vara olika. Säkert finns det många fler anledningar till att önska den ena eller andra tidpunkten och därför tjänar alla på att inte vara så snabba med att notera klockslagen utan att först förstå dess betydelse för individen. Det bygger en bättre förståelse i samarbetet mellan personal och kund, något som är mer värdefullt än en procentsats.

Verksamhetens möjlighet att möta önskad tid för insats grundas redan i samtalet vid första besöket hos brukaren. Ett samtal som kontaktpersonen ansvar för och dokumenterar överenskommelsen i genomförandeplanen. Här möts alltså de två nämnda indikatorerna och självklart får det en effekt för kunden. Vidare påverkar det överenskomma tiderna samordnarens möjlighet att lägga schema, som i sin tur ställer krav på tillgång till rätt personal. En kedja som kan tyckas enkel men behöver jobbas igenom på ett holistiskt sätt.

Först en lång tid därefter kommer effekten ses av planerings- och insatsarbetet i kommande jämförelsemätning. Men även i verksamhetens ekonomiska rapportering då det handlar om löne- och andra kostnader som denna typ av tjänsteproduktion konsumerar. Det vill säga hur skicklig verksamheten är på att hantera de begränsade resurserna, något som påverkas positivt av en god planering och ett konsekvent genomförande med individen i centrum.

Effekterna mäts och märks i vardagen

Självklart ska verksamheten inte vänta ett år på att läsa av effekten. Det sker naturligt genom personalens kontakt vid insatser, kontaktpersonens besök och uppföljningar. Planeringen är samtidigt A och O i det kontinuerliga kvalitetsarbetet enligt SOSFS 2011:9. Det blir avgörande att ha dokumenterade processer och rutiner som ger verksamheten ett naturligt stöd i vardagen.

Socialstyrelsens jämförelsemätning är det vi har att förhålla oss till. Men viktigare är alltså att gräva i siffrorna för att förstå bakgrunden. Kanske gör verksamheten i själva verket en mirakelskillnad för kunden men har trots det en låg siffra på ”kundens möjlighet att påverka insatstiden”. Då är det bra att känna till varför.

Mät alltså gärna hemtjänsten men glöm inte att som man ropar får man svar.

Dan Lindqvist
Verksamhetskonsult STQM
dan.lindqvist@stqm.com